Teddybjörnens dag...
Det ska vi fira med en kavalkad av bilder på några av mina "hus"-nallar.
Stor och liten.
Med baby-face.
De två gula är min och Lars' nallar från vår barndom, den bruna är en yngre kompis.
Snygg-nalle, inköpt på Lanthandeln för många år sedan.
Bamse ;-) kram!
Helen
Tack för din så fina kommentar du lämnade efter dig hos mig... Den värmde verkligen... Och du är alltid lika välkommen tillbaka... Nu ska jag titta vidare här på din fina sida...
Ha en skön fortsättning på veckan...
Många kramar
Elin
Åhå, finns det en särskild dag för teddybjörnar?
Jag får fruktansvärt dåligt samvete, för jag svek min nalle å det grövsta. Det är många år sedan nu men sitter som ett läskig tagg i hjärtat.
Tänk att man kan känna så för en nalle...
åh så mysigt, jag har precis hittat min gamla nalle också, den är hallonröd...(blekröd kanske...hm) och får bo i sovrummet nu, visst är det något speciellt med nallar!
hoppas solen lyser på dej idag - om inte utifrån så innifrån :)
kramar
Söta nallar!! Minns du min stora nalle som lät när man vände den upp och ned? Den är i toppskick fortfarande...jag är jätte rädd om den.
Kram!!
Oj vilken nallekavalkad :D
Ha d gott!
Kram Hanna
Elin: Välkommen till min blogg! Tack detsamma!
Christina: Jag har läst din nallehistoria, och jag förstår din ångest! Men med sunt förnuft ( kan man ha sånt? ) så led din nalle inte i slutet, han var ju inte en "riktig" sådan...( Visst låter jag pedagogisk? ;-) ..)
Karola: Ja, det är speciellt med nallar, de är så trygga och goa. Och solen lyser på mig, både igår och idag, tack vare dig!?!
Annica: Nää, faktiskt så kommer jag inte ihåg hur din nalle såg ut, men jag har ett svagt minne, just att den brummade när man vände på den. Och fortsätt att ta väl hand om den!
Hanna: Ja, det var det! :-)
Stora kramar till er alla!
Helen: Jag vet, men jag har faktiskt himla dåligt samvete. Tänk att byta bort/kassera en så kär sak som har gett mig så mycket trygghet när jag var liten.
Jag är nog mest besviken på mig själv, att jag kunde göra en sån sak.
Sen är det väl själva Nallens öde - tänk att ruttna inne i en plastpåse i i kylan!!! Jag kan inte tänka mig ett värre öde för en Nalle.
Hade Poppan tuggat upp den t ex, hade jag inte brytt mig lika så mycket.
