Fixar lite mer i vardagsrummet. Det är nog där jag möblerar om och skapar allra mest. Resten av familjen suckar och tycker att det är synd att husets största rum ska fungera som mitt lek/stylingrum...

Fast till mitt försvar, så kan jag faktiskt meddela att vi har en soffa att sitta i, ett piano att spela på och en gungstol att gunga i, om man vill tillbringa tid i vardagsrummet.

Mimmi hade köpt en stor, lite lagomt skabbig kakburk till mig på en loppis i Norge, som jag fick i julklapp. Grön, vit och rosaröda blommor, mmm, helt i min stil.





De små ägghållarna i glas, är egentligen ljusstakar, men nu när vi går mot ljusare tider, tyckte jag att det passade bättre med ägg än med ljus. Dom fick jag också av Mimmi.



Tilda-dockan sydde jag till Mimmi, som studentpresent i våras.



En låda i lådan. Och gamla hyacintlökar, snöre, flaskor, blomsterkort och fusksparris.



I korgen: gamla skoläster, penslar, block, fjädrar och mammas virkade fönsterremsor.



Ljuset har brunnit ner ...

Hoppas ni njuter av helgen.

Kram!
/Helen

( Det blev något fel, när jag skulle publicera detta inlägg. Mimmis födelsedag är idag, söndagen den 29:e, och inget annat!! )

Idag är det 19 år sedan vår älskade unge, nr. 2, såg dagens ljus. Och vilken glädje det var. Plötsligt var vi tvåbarnsföräldrar till en pojke och en flicka. Vad skulle vi vara utan våra underbara barn?

Åren har verkligen rusat förbi. Idag är det första gången Mimmi firar sin födelsedag på ett annat ställe, än här hemma. Idag jobbar hon i hemtjänsten i Bodö. Hoppas att de gamla är snälla mot henne.

Men nu är det bara en vecka kvar, innan hon och hennes 6 kompisar tar farväl av Norge, sätter sig på bussen och påbörjar sin resa hem. Vad som händer sen, har dom inte planerat än. Som tur är, har de ju tjänat ihop en liten förmögenhet under sin tid i Bodö, som de kan leva gott av ett tag fram över. *blink, blink*

Puss & kram på 19-årsdan', Mimsan! Vi får hålla kalas när du kommer hem!
Hoppas du får en fin dag!
/Mam och Pap



Mimmi 19 år <3

Lars är rolig, han. Måndag t.o.m onsdag har han varit på säljmöte i Hudiksvall. Det är väl inte direkt hans favoritnöje att till största delen sitta still och lyssna hela långa dagar, men det får han ju lov att göra, vid sådana här tillfällen.

Vad han däremot är väldigt duktig på, det är att sova. Djupt och länge. Utan min hjälp, skulle han garanterat försova sig VARENDA dag. Han slår av väckaren i sömnen, och fortsätter att sova så sött. Men nu på kursen hade han ju ingen fru med sig, som kunde putta honom ur sängen, när väckaren ringde. Lite orolig var han nog.

En av dagarna, vaknade han med ett ryck, helt övertygad om att han hade försovit sig. Med sina sömndruckna ögon kunde han inte urskilja vad klockan visade, så han fick rusa upp och kolla närmare. Falskt alarm. Klockan var två på natten...

På planet hem satt han i mitten mellan två okända herrar och läste en tidning. Och somnade. Drömde att han badade i en pool. Vaknade med ett ryck, av att han dök upp ur vattnet och kastade med/skakade ur håret. Och upptäckte att han inte alls befann sig i någon pool. Somnade om igen, drömde samma sak och skakade ur håret, så att han vaknade. Då skämdes han. Herrarna som satt på varsin sida om honom, trodde nog att han led av någon sjukdom, med ofrivilliga muskelryckningar...

Lilla gubben...

I julklapp fick han en jätterolig fjärrstyrd helikopter av Ludvig. Den har kraschat tre gånger, och behövt repareras lika många gånger, men tydligen berodde det inte på föraren, i alla fall.



Ha en fin helg.
Kram!
/Helen

Började morgonen med ett återbesök hos sjukgymnasten. Det blev ny tejpning av den rackarns foten, och förbud att träna på löpbandet...så nu kan Tristan sova vidare, i lugn och ro.

Inflammationen i axeln har inte blivit så mycket bättre heller, och det tar ju längre tid att bli bra, nu när jag inte kan äta den inflammationshämmande medicinen.

Fick lära mig några nya övningar som jag ska köra med här hemma.

Efter återbesöket tog jag en sväng förbi Blomsterlandet. Årets första tulpaner, ja, jag vet, jag är hur försenad som helst, pärlhyacinter, vårglöd och en engelsk pelargon fick följa med mig hem. Känns underbart att pigga upp sig med lite blomsterfägring.

Här ska ni få se bilder på mitt nya projekt:





Är den inte shabby chic?? Kanske lite väl shabby, då...Jag har faktiskt tänkt slipa den litegrann, ev. kan det bli tal om målning, jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Jag blev så glad när Lars' lillebror, hade hittat denna stege till mig. Jag har varit på jakt i flera år, utan resultat. Men skam den som ger sig. Jag kan lägga ut bilder på den efter make-over'n.

Sen kan vi avrunda med en liten bild på Penny i rumsfönstret.



Kram på er!
/Helen

*Harklar mig* Ja, inte kan man ju störa Tristan, nu när han har fått sig en ny sovplats...



Säger hans matte, som är jag, och som inte är sen på att hitta anledningar till att INTE röra på mig i onödan...



Sch....

Kram!
/Helen

Härliga fredag! Lars slutar kl. 15 idag, och då ska vi fara på stan och leta ett par nya jeans till honom. Inte en dag för tidigt, kan jag meddela.

Sen ska vi väl äta något gott och mysa i tv-soffan. Härliga fredag!

En av mina orkidéer blommar för fullt, och sprider en sötaktig doft i köket. Det sätter verkligen en guldkant på vardagen för mig.



Ha en skön fredag!
Kram!
/Helen

Bilderna är tagna i köket. Så här ser det ut på spiselkransen/fläktkåpan i nuläget. Gamla glasburkar och flaskor, från mitt barndomshem och från loppisar, som innehåller allt från vitlök till müsli.

Det är väldigt skönt att ha framme saker som man använder ofta, och dessutom är det ju riktigt fint också.

Idag har det snöat hela dagen. Och blåst har det också gjort. Inte mitt favoritväder, precis.

Och förresten, i natt drömde jag att jag födde en son, som skulle heta Sixten. Han var jättegullig!! Men jag är nog ändå ganska glad att det bara var en dröm. Med bebisar följer alla dessa vaknätter, och dom klarar jag mig helt klart utan!

Kram!
/Helen

Här står dom i samlad trupp och tjurar.



De vill inte krypa längst in i skåpet, och vänta där till nästa jul...

Och det har jag full förståelse för. Stackarna.

Kram!
/Helen

I lördags lyste äntligen solen upp den grå vardagen.



Men som ni ser är det just så pass, att den orkar ta sig upp ovanför byberget på andra sidan älven.



Det blev så fint med de bruna flaskorna i söderfönstret. Speciellt när solstrålarna skickade glitter bland dem.



Idag har jag varit på mammografi. Inte är det väl det roligaste som finns. De stackars tissarna blir inte så milt behandlade...



Först blir de utdragna till sin dubbla storlek, därefter ihopplattade till en tredjedel av sin volym, nä, ingen höjdare, direkt.



Men tack och lov för att mammografin finns. Den har nog räddat livet på många kvinnor genom åren. Så visst är det självklart att man går när man får en kallelse. Trots att det är frivilligt.



I går tog vi med oss Ludvig och Anna och gick på Bishops arms, puben som öppnade i höstas, och åt en jättegod söndagsmiddag. Visst är det trevligt att unna sig lite lyx, trots att man inte firar någonting speciellt.

Och alla stunder tillsammans med ungdomarna är så trevligt och värmer mitt hjärta.


Skoläst som jag har hittat i garaget i mitt föräldrahem.

Min käre make, snusmumriken Lars, har varit snusfri ( fri och fri, han har tjuvat några prillor av Ludvig och Anna ) i fyra dagar, nu.



Han började nämligen räkna på hur många fina golfklubbor han kunde köpa för pengarna han lägger ut på snus, och det är inga små summor, kan jag tala om. Speciellt nu när priset har höjts ännu mer.



Hans humör var under söndagen inte det allra bästa...och som den stöttande hustrun kunde jag ju inte låta bli att reta honom litegrann...



Ludvig hade någon dag tidigare, drömt att Lars hade blivit förbytt. Han hade börjat att klä sig i klänning ( Hahahaha ) och var jätteelak mot mig och Ludvig. Och när Ludvig försökte ringa efter hjälp, så funkade varken den fasta telefonen eller mobilen. Lars hade fixat det, också.



Så när jag lyckades med konststycket att lossa garagedörren från sitt fäste, när jag skulle stänga den, och det blev mycket möda och stort besvär för maken att fixa det hela, ja, då var han inte så go och glad, och det var då jag inte kunde hålla tyst utan drog till med den söta kommentaren: "Nu fattas bara klänningen"...



Humor kan rädda de flesta situationer, eller??



Nu ska jag fortsätta att stöka och möblera om i vardagsrummet.

Frid!

Kram!
/Helen

Åh, så tråkig jag är. Bloggandet har inte känts så lockande, den senaste tiden, kanske p.g.a att jag inte har varit så pigg. Men nu har jag i alla fall påbörjat återskapandet i huset, nu när julsakerna är bortplockade. Lite nya idéer, fast med samma, gamla älsklingssaker. Så äntligen har jag något att fota igen.


Foto: Amanda-My Ahlström.

Bilden ovanför föreställer Mimmi, med sin Mimmikudde, under bussresan tillbaka till Bodö. Gullunge!!

Allt gott till er alla som kikar in här!
Kram!
/Helen

Ibland är det inte roligt hela tiden...

Förutom inflammationen i min vänstra axel, har jag även en inflammation under vänstra foten. Jag var till en jättebra sjukgymnast förra veckan, som tejpade min fot hårt och rekommenderade att jag skulle införskaffa specialformade sulor. Dessutom fick jag ett träningsprogram för att öka cirkulationen i min axel.

Och så har jag fortsatt att äta medicinen Pronaxen mot inflammationen. Tills igår, då magen sa stopp. Och det var tydligen en vanlig biverkning att magen pajar. Sen fick jag även svaret på varför min mensblödning har varat i drygt 3 veckor, vilket jag trodde berodde på klimakteriebesvär. Jo, även det var en biverkning av medicinen...

Trist med alla dessa biverkningar som följer med på köpet. Så nu har jag lagt bort medicinen, och kör endast med träningen. Magsmärtor och blödningar klarar jag mig utan!

Sådärja, då har jag fått beklaga mig, eller nä, förresten, måste bara också få säga att det var nästan ännu jobbigare denna gång, att skicka i väg Mimmi till Norge. Hemska tider, så tomt och ledsamt det blev i huset...
Nu har jag ojat mig klart!

Måste få visa den ståtliga amaryllisen, som har blommat oupphörligt från helgen före julaftonen. Då hade vi middagsgäster och amaryllisen fick vi av herr och fru Ståhl.





Vilken skönhet!!

Snön kan ju faktiskt också vara vacker, ibland. Här har den fastnat i hönsnätet och bildat ett tjusigt mönster.





Kunde inte motstå de rosa, söta vivorna, så de fick flytta in i köksfönstret och påminna mig om att våren kommer så småningom.



Hm, jag kan inte riktigt bestämma mig om detta hänge ska packas ner med julsakerna, eller inte...

Här har det kommit mycket snö, den senaste tiden. Den kommer alltid, förr eller senare. Det är ett som är säkert!

Kram!
/Helen

Klump i magen, klump i halsen. I morgonbitti åker Mimmi tillbaka till Bodö i Norge.



Att det ska vara så svårt ...

Kram!
/Helen

Vad tror ni? Om man hittar julgransbarr i sängen när man ska gå och lägga sig, är det ett tecken på att det är dags att städa ut julen?


Källa okänd.

Kram!
/Helen

Åh, så kul! Jag fick en skrivare/skanner av Lars och Ludvig i julklapp. Och äntligen har vi fått i gång den. Så idag, när snöstormen viner runt knutarna har jag roat mig med att kika i gamla fotoalbum och skannat några bilder därifrån, som ni nu ska få se!



Här ser vi Mimmi, som tar sig ett svalkande dopp, sommaren 1994. Då var hon ca 1 1/2 år gammal. Ser ni att hon använde tygblöjor? Och utanpå dem hade hon ullbyxor, som jag själv hade stickat. Snacka om miljövänligt!!
Och hon var aldrig röd och sårig i stjärten.



Hösten-93. Lars, Ludvig, 4 år, och Mimmi runt 9 månader. Min fina familj.



Älskade änglakatter. Emma, till vänster, som faktiskt var en kille, och Dolly, som var en "riktig" kattfröken.
Emma var min första katt, efter jag hade flyttat hemifrån, och hon var verkligen min lilla bebis. Helst ville hon bli buren hela tiden, och på nätterna sov hon under mitt täcke, framför min mage.

Dolly flyttade på eget bevåg hem till oss. Hon bodde egentligen hos två unga killar, i hyreshuset bredvid, men började allt som oftast att följa med Emma in till oss, och jag brukade bära hem henne på kvällarna. Fast då tog det bara två minuter så var hon tillbaka hos oss, igen.

Men en dag, så dök hon aldrig upp. Jag såg att hon satt i lägenhetsfönstret hos killarna och tittade ut. Nästa dag samma sak. Jag började hålla utkik, och jag såg ingen av killarna vare sig komma hem eller åka iväg. Tredje dagen ingen ändring. Inga lysen tändes på kvällarna, heller. Då blev jag orolig och gick till hyresvärden för deras hus. Jag berättade som det var, att jag misstänkte att katten hade varit instängd själv i flera dagar, och med lov av hyresvärden gick jag in i lägenheten, dörren stod olåst, och gissa om Dolly blev glad att se mig. Jag behövde inte truga henne att följa med mig hem. Hon var då utsvulten, stackarn.

Någon dag senare, ringde en av hennes ägare upp mig, för jag hade lämnat en lapp att jag hade deras katt, och var sur och sa att han ville genast ha igen sin katt. Och jag svarade att jag tyckte inte dem var lämpliga att ta hand om ett djur. Och varför hade dom lämnat henne ensam i flera dagar? Ja, men vi trodde att hon var ute, skyllde han på. Men som om det skulle vara så mycket bättre, då? Att hon skulle få vara ute vind för våg, utan mat och vatten? Så vi diskuterade hårt och jag sa att om du nu bryr dig så mycket om din katt, får du komma hit och vi får pratas vid. Ja, det skulle han göra, sa han. Och katten skulle han ta med sig hem, igen!!

Sedan dess hörde jag aldrig ett knyst från killarna. Och Dolly fick leva och bo hos oss, ända tills hon blev sjuk och fick somna in hos veterinären. Då var hon tjugo år...

Emma blev tyvärr bara 13 år. Hon fick en hjärnblödning.



Julaftonen 1993. Mimmi är 11 mån. gammal, och hon hade börjat att gå när hon var 10 mån. Ludvig är drygt 4 år, och jättenöjd över sin radiostyrda bil.



1993 års julfoto. Kan det vara Toker och Prosit på bilden, eller är det Mimmi och Ludvig??
Svårt att avgöra...



Sommaren 1994. Ludvig och Mimmi bjuder på sina tjusigaste badposéer.

Mmm, vilken nostalgitripp. Underbara minnen och ännu en gång slås jag av hur fort tiden har gått.

Kram!
/Helen

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!!











Bilderna är lånade av Jeanne d'Arc Living.

Hoppas att ni hade en trevlig Nyårsafton och att ni myser i lugn och ro, detta årets första dag.

Kram!
/Helen